HAHHAHAHAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHHAHAH!

Eftersom jag misslyckas med allt och alla hatar mig och sååå vidare så tänker jag skratta hysteriskt åt ALLT resten av mitt liv!

HAHAHAHHAHAHAHAHAHAAAHAHHHAA!!!

Jag vet inte riktigt vart jag är eller vart jag är på väg. Jag vet bara vart jag kommer ifrån, när jag vänder mig om ser jag det. Men jag kan inte börja gå i den riktningen, det liksom krackelerar då.
Jag måste gå framåt, men det är mörkt där och jag vet inte om jag vågar. Tänk om det är ett stup och jag faller, eller om det är en vägg som jag kommer gå rakt in i?

Tänk om det bara är en barriär som är lite svårgenomtränglig men när man väl lyckas trycka sig igenom så är det det bästa som hänt mig.

Jag är oftast en "glass halft empty" tjej, men jag måste intala mig att det kan bli bättre, annars försvinner jag i mig själv.

Det finns nog något där borta som kommer bli det bästa någonsin.

Jag vill leva nån annan stans. Jag duger liksom inte till här. Orkar inte låtsas vara nåt jag inte är.

Kan jag inte bara få vara mig själv? Lite osäker, klumpig, inte smartast av alla men ack så kärleksfull och vänlig.