Jag lade mig ner på den kalla asfalten.
Jag satte mitt öra neråt för att höra när du kom
Då började små små flingor av snö att falla
Täckte min kropp
Jag frös inte
Jag trodde att du skulle komma
Efter tre månvarv kom kylan
Min kropp fryste sakta till is
Mitt sista hopp rann ut igenom tårkanalen
Blev till kristall på min frusna kind.
Du hade inte kommit,
du var inte ens på väg.
(C)Maja Olsson