I dag på morgonen var min lilla kanin Konrad så söt så att jag nästan dog. Han ville ha chokladpuffar, som han brukar få, så han ställde sig på två ben med framtassarna mot gallret. Men jag var alldeles för trött för att orka ge honom det, så istället öppnade jag den lilla dörren och lutade huvudet mot öppningen, då lutade han sig mot gallret och pussade på min näsa. Gulle! Men han förstörde stunden när han började sprattla för att jag bar upp honom. Glädjedödare!
