Ja, du läste rätt, Avatar. Jag vet inte hur, men denna sci-fi film har förstört mitt liv(på ett bra sätt). Den är så himla bra, vet inte hur jag ska förklara, den bara är det! Den enda som tycks förstå mig är syster min, vi har hittills sett den två gånger i loppet om 4 dagar. Och planerar på att se den igen, i veckan. Det är något med den som får en att bli helt, ja rörd, hela tiden. Jag sitter med gråten i halsen under större delen av filmen.
Det handlar liksom inte om att den är bra gjord eller att det är en bra story, det är själva idén. Om det här folket Na'vi, som lever på planeten Pandora. Som är ett med naturen hela tiden. De påminner om jordens olika urbefolkningar, i språket och i att naturen är viktig, att det är deras moder. I filmen kallas modern Eywa, och hon ser till att balanser mellan liv och död upprätthåller sig.
Jag vet inte riktigt helt varför jag har fått en sån "crush" i denna film, men jag kan gissa lite. Vi i Sverige lever ganska "enstört", eller vad man nu ska kalla det. Vi tycker att man klarar sig själv hela tiden, att man inte behöver någon annan än en själv. Men jag tycker tvärtom, från början har alltid människor samlats, i klaner och annat. Därför att vi behöver varandra för att det ska gå runt, man är starka tillsammans. Na'vi lever så, alla hjälper varandra, och det är det viktigaste, så jag tror, att när jag ser Avatar så slår det till en liten ton någonstans i mitt undermedvetna som gör att jag också vill ha den här närheten som dom har. Nu har jag babblat tillräckligt om det här, tycker att alla ska gå och se denna film, det är ett helt nytt koncept, det finns verkligen ingen annan film som är som den här!
Det är nog, ja jag tänker säga det här, den bästa film jag har sett på MYCKET MYCKET länge!
Neytiri, en av de vackraste karaktärerna någonsin, och klokaste!
SE DEN! (förflåt för världens längsta inlägg)
