onsdag 2 februari 2011

Fäk, känner mig trött på klagomål. Typ, att man är avundsjuk på rika människor. Människor som är super rich och bor i herrgårdar och kan göra precis vad dem vill med sina pengar.
Jag ska inte ljuga och säga att jag inte önskar att jag hade jätte mycket pengar, vem i världen önskar inte det ibland?
Men, det blir ju bara ett jävla tjat om det hela tiden, om man vill vara rik så får man väl försöka bli det, or die trying(hehe, see what I did there). Hur som helst så kan jag med all säkerhet säga att jag inte hade varit den person jag är idag om jag hade haft mega mycket cash.
Jag har sett många olika människor från Sverige men även från många olika delar av världen och växt upp med dessa människor. Det har för mig varit ett privilegium att få uppleva denna sida av ett samhälle, där allt kanske inte alltid funkar som det ska. Jag känner att jag är en ödmjuk person som är villig att hjälpa människor i mitt land som har det sämre än mig att få leva så gott som möjligt.
Jag säger absolut inte att de som har mycket pengar inte är humanister eller vill hjälpa andra människor. Jag menar bara att jag kan inte säkert säga att om JAG hade växt upp i en rik familj, hade brytt mig lika mycket om människor runt omkring mig.
Jag vet att det kommer låta otroligt cheesy, men allt handlar faktiskt inte om pengar hela tiden. Även om jag sliter häcken av mig för att kunna lägga undan pengar till min utbildning och att jag väldigt ofta sitter och dräglar framför H&M's internetshop. Ibland måste man faktiskt se mellan det och upptäcka att det finns otroligt många människor som inte ens kan äta sig mätt om dan. Fler människor än de som faktiskt kan. Och att hjälpa dessa människor känns som ett viktigare mål i livet.
Att bli rik,fine, det är väl kul för dig. Du kan shoppa vad du vill, köpa stort hus, resa och sådant.
Att hjälpa människor hela livet kommer göra dig rikare än allt det där materiella.
Jag kommer i alla fall göra vad jag kan, så sant som det är skrivet.