lördag 23 juli 2011

Norge

Jag kan liksom inte sluta gråta. Det som händer, eller hände, i Norge är så hemskt att jag just nu inte finner ord.
Jag känner ingen i Norge, jag har inte ens varit där, men det är ju Norge liksom. Grannen.
Det som har skakat mig mest är det som hände på Utøya. Alla dessa ungdomar som försökte fly från denna man som var utklädd till en figur som symboliserar trygghet i samhället. Vilken jävla skräck det måste ha varit för dem. Den skräcken kan vi nog aldrig förstå.
Och hur han sen lockade till sig dem genom att säga att han var där att rädda dem. Fy. Jag mår nästan illa.
Det kommer nog att ta lång tid för Norge att gå vidare från det här. Det måste vara en av de största tragedier i modern i historia i norden.

Det var mest det jag ville säga. Att jag är så jävla ledsen för alla offer och anhöriga. Att jag är så jävla ledsen att det finns så sjuka människor. Och att det också togs föregivet att det var någon slags islamisk komplott, och när det visade sig att det var en råblond norrman så släpptes "terror" titeln. Islam är inte full av självmordsbombare. Islam är en religion precis som vilken annan. Det är extremister och fundamentalister som är det dåliga. Dom är inte så intresserade av åsikten eller religionen i sig utan om vilka som håller med eller inte. Fundamentalisterna finns i alla olika slags tillställningar och länder. Och glöm inte att dem flesta västerländska religioner har skördat många liv. Inte bara islam.

Norge. Jeg elsker deg!